Frostfritt

1:e Februari och hög tid att blogga lite igen. Det har ju inte blivit av på några månader och mycket har hänt så vi får se om jag kostar på mig en tillbakablick vid ett senare tillfälle.

Det är i alla fall högsommar här nu och ordentligt varmt. Idag var kvicksilvret uppe och vände på 41 grader under eftermiddagen och det verkar som det ska hålla i sig några dagar. Det australienska vädret har ju varit ovanligt mycket i fokus på senaste tiden.

Nu få det bli en sväng till puben för att försöka få ordning på vätskebalansen!

September - en typisk vårmånad!

Hinner precis få in ett inlägg innan månadsskiftet!

September har alltid varit min favoritmånad. Redan från tidiga år var det förstås en livsviktig månad eftersom det är månaden då jag fyller år. Senare när födelsedagen inte längre var årets största händelse så var det bland annat den friska, kalla luften, höstfärgerna, svampskogen och säsongsfinalen som lockade. Mycket av det jag har saknat allra mest från Sverige är så starkt förknippat med september att det riskerade att bli några årliga tunga veckor på den här sidan klotet - eftersom nästan allt här är precis tvärsom. Jag har fortfarande varit delvis fast i tänket att det är höst och har därför förstås tagit ett tag att anpassa sig.

Men allt eftersom har det faktiskt kommit att bli en favoritmånad även i Australien. Det är vårkänslor, svensk kräftskiva, rugbyslutspel och omställning till sommartid. Det är återigen badbart i havet och perfekt väder för att vistas utomhus. I år har september dessutom varit ovanligt prima:
    
- I början av månaden lyckades vår kompis Bert vinna en minisemester i Hunter Valley och vi fick tillfälle att skämma bort oss lite utöver det vanliga. Hunter är ett av Australiens vindistrikt och ligger på lagom bilavstånd från    Sydney om man blir sugen på en helg med vin, ost, choklad och övriga delikatesser. Och det blir man ju ibland! Vi bodde på en av vingårdarna och det var en avkopplande helg i goda vänners lag.
    
- Helgen därefter var det då äntligen dax för rugbylandskamp mellan Australien och Nya Zealand - en idrottsklassiker som jag har drömt länge om att någongång få se live på plats och i år gick det alltså äntligen i lås. Det var jag, 5 kompisar och drygt 70.000 andra galna fans som intog den mäktiga Olympiastadion från Sydney-OS 2000. En afton jag sent ska glömma!

Utöver ovanstående höjdpunkter har det puttrat på lite lagom på hemmaplan: Jenny gör sista veckorna på sin utbildning och ser nu ljuset i tunneln, jag förbereder altanbygge och fortsätter med det aldrig sinande äventyret att få i ordning på trädgårn. I vinter har vi planterat två citronträd, eller rättare sagt ett mandarinträd och ett citron/lime-träd, och jag roas över hur mycket mer exotiskt det är för mig jämfört med min omgivning. Här är det vardagsmat och lika typiskt som en anständig barbeque och en torkvinda.
Dessutom har jag kunnat väcka värmlänningen i mig till liv igen med ett par röjningsryck med motorsågen i högsta hugg, till grannarnas skräckblandade förtjusning. Det är vanligtvis ganska glest mellan skogshuggarna i Sydneys villaområden och den enda erfarenheten av en motorsåg på högvarv kommer  för de allra flesta från 80-talets b-skräckisar...

Ok, det var väl en hyfsad sammanfattning av vår framfart sedan vi kom hem från Thailandsemestern. I morgon är det långhelg (Labour Day) och förutom rugbyfinal och en strandpromenad har vi inte planerat så mycket. Förbereda Afrikaresan i november förstås. Möjligtvis en sväng till IKEA på söndag och antagligen nån bbq med tillhörande kubb-spel förstås.

Trevlig höst på er därhemma!

MasterChef

Det utan tvekan populäraste tv-programmet här på sistone har varit "MasterChef" - en dokusåpa som kretsar runt matlagning. Halva Australien har suttit klistrade framför tv-n och det har varit det klart dominerande samtalsämnet i lunchrummet, till och med petat ner rugbysnacket och den pågående valrörelsen. 

Till slut blev jag så smittad av allt matlagningssnack att jag fick för mig att försöka mig på en fransk löksoppa. Jag är i vanliga fall ingen "sopp-person" men det här har varit en favorit ända sedan mitt första besök i Paris.

Till både min och min kära hustrus förvåning blev den faktiskt riktigt lyckad!  För säkerhets såg jag till att säkra bildbevis...

Babysteps...

Tillbaka från Thailand.

Det är antagligen inget unikt att det tar emot lite att gå tillbaka till jobbet efter semestern men den här gången var det nog värre än vanligt. Jenny väckte mig ungefär halvsju på måndag morgon, dvs i VM-finalens 92:a matchminut. Jag snoozade mig igenom hela förlängningen innan jag orkade lämna sängvärmen.
När den spanske lagkaptenen höjde FIFA-pokalen stod jag i duschen och drömde mig tillbaka till den vita sandstranden med den underbara soluppgången från bara några dagar tidigare. Snorklingen började redan 5 meter ut från stranden och förutom detta ägnade vi oss mest åt att läsa böcker i hängmattan och följa landkrabbornas lek i vattenbrynet. Det var länge sedan jag varit så avkopplad.

Återkommer med mer bilder senare under dagen.

Här går det undan!

Uppe innan tuppen imorse för att följa Socceroos tappra sorti. 04.00 är ju lite tidigare än vanligt så jag såg till att komma i säng hyfsat tidigt kvällen innan. Såg faktiskt ut som det skulle gå vägen ett tag men målskillnaden man drogs med från öppningsmatchen mot tyskarna blev övermäktig.

Efter matchen slog jag över till morgonnyheterna och fick veta att vi snart skulle ha en ny statsminister i det här landet. Politiken är ibland väldigt annorlunda än den man är van hemifrån. Mona Sahlin mfl kan ju gå och dras med dåliga opinionssiffror i flera år men här har man inte samma tålamod. Efter någon månad med motvind för Kevin Rudd tröttnade Labourpartiet och imorse röstade man fram Julia Gillard som Australiens första kvinnliga premiärminister.

Jag ska inte påstå att jag har särskilt bra koll på Australiens inrikespolitik men jag är ändå förvånad att man hade så bråttom att sparka Rudd med mindre än ett år kvar till nästa val. Speciellt efter att Australien klarade sig såpass torrskodda genom den senaste internationella lågkonjunkturen. Har ingen aning vad det här partiledarbytet kan förväntas få för konsekvenser, varken på lång eller kort sikt.

Att se på fotboll

Det är strax efter midnatt, lördag 19 juni. Australiens andra match i fotbolls-VM. Mot Ghana.
Jenny på ena sidan, grannen på den andra. Nu gäller det.

Socceroos har öppnat turneringen med en 0-4-flopp mot tyskarna. Spänningen är olidlig där vi sitter i soffan, ihopkurade under våra fleecefiltar i ulltofflor och flanellpyjamas. Husen här är ju inte byggda för nattkylan vintertid. Vanliga nätter knyter vi oss väl nerbäddade under värmeslingor. Men det här är ingen vanlig natt. Australiensare är, som jag har nämnt förut, totalt sporttokiga och dessutom väldigt fosterländska, så där sitter vi i soffan, tappert trotsande den relativa vinterkölden (+12 grader...).

Det börjar bra med ett tidigt ledningsmål och med ett spelövertag som lovar mera. 25 minuter in inträffar den omdiskuterade utvisningssituationen, räddning på mållinjen, straff och rött kort. Bredvid mig i soffan hoppar man upp och ner i protest, ropar skandal och bannar domaren. Jag följer dramat med ett någorlunda behärskat lugn. Till skillnad från mina soffkollegor har jag ju sett "europeisk" fotboll förut och inser att domaren faktiskt inte är alldeles ute och cyklar den här gången. Jag har ju dessutom haft en hel barndom på mig att vänja mig vid att filmning, maskning och lättpåverkade domare tyvärr är en del av den här sporten numera, så det är inte mycket som kan få mig att tappa fattningen när jag ser på fotboll. 
 
Det hjälper ju inte de självutnämnda experterna på vardera sidan om mig. De är fortfarande inte immuna mot det här skådespelet. Den här varianten på fotboll når ju bara förstasidorna här vart 4:e år och om inte FIFA något åt de svartaste rubrikerna från årets turnering så förblir det nog så.

Jenny går och lägger sig efter 60 minuter. Grannen och jag hoppas in i det sista på ett litet mirakel men det vill sig inte riktigt den här gången. Grannen har massa frågor, bl a varför det inte blir frispark när man avsiktligt sparkar upp bollen på läktaren, varför bara en spelare i varje lag får ta bollen med händerna och varför man inte gör målburen större så det blir fler mål. Och så vidare. Några av frågorna har jag inget bra svar på.
 
Australien avslutar ändå matchen på ett hedervärt sätt. Man skulle ha behövt göra ytterligare ett eller ett par mål för att ha riktigt bra häng på vidare avancemang men det är ju uppförsbacke med bara 10 spelare. Trots all en godkänd insats och med en rejäl skopa flyt i sista omgången kan man ändå överleva gruppspelet.

Imorgon bitti 04.30 är det avgörande match mot Serbien. Har inte bestämt om det blir till att ställa väckarklockan igen.

The Lord of the Forest

Min kära hustru kan ju knappast beskrivas som direkt reslig, men trots det törs jag faktiskt påstå att det här är ett väldigt stort träd. (Jenny är alltså den lilla turkosa pricken vid trädets fot...)

I bakgrunden(!) skymtar "Tāne Mahuta" - det största kauriträdet ibland  många jättar i Waipoua Forest, på Nordön, Nya Zeeland.

Lite siffror:

Omkrets: 13.77 m 

Totallängd 51.2 m 

Total volym 516.7 m³

Vikt: Strax under 300 ton

Ålder: Någonstans mellan 1250 och 2500 år

ps. Ovanstående siffror gäller alltså för trädet och inget annat! (Jenny är ca 1,55m och resterande mått är också betydligt blygsammare...) ds. :)

Vi snackar alltså om riktigt stora träd här. I närheten fanns även ett intressant museum om kauriträden och deras historia.

 

Äntligen regn!

Och det öser ner! Och bara 16 grader är det. Kan inte komma ihåg när det regnade senast, i början av April kanske? Det har ju hunnit bli vinter här nu och även om det inte är så kallt så är det i alla fall ganska mörkt.

Annars lunkar det på lite sådär lagom här. Det var ju ett tag sedan senast och det har ju hänt en del. Har bl a hunnit med besök från Sverige, en vecka i Nya Zeeland och helrenovering av kök och tvättstuga.

Just nu planerar jag altanbygge, det årliga svenska midsommarkalaset och en tur till Thailand i början på Juli för att gå på bröllop, om dom har hunnit bli sams till dess vill säga. Inte bröllopsparet alltså - jag syftar förstås på oroligheterna som pågår i Bangkok.

Ikväll drar förresten trivia-säsongen igång igen. Vi har bestämt att testa en annan pub den här gången.

En lördag i mängden

Haft en ganska avslappnad helg. Lördag var det gamlingarnas bröllopsjubileum i Kensington och när man kommit en bra bit över de 80 så är det väl ganska normalt att det blir ganska lugna tillställningar. Inte direkt klackarna i taket om man säger så...

En av seniorerna blinkade till när han såg numret "84" på min skjorta och påpekade skojfriskt att jag minsann var 2 år yngre än honom. Jag kontrade med att påstå att jag var född 1984 men det skämtet föll lite platt när han köpte det rätt av.

Mycket mera action än så var det inte läge att förvänta sig där och då och vi drog vidare för att uppleva min första Open Air Cinema i en park i närheten. Varje sommarkväll dukar man upp med picnic-korgar, filtar och kuddar och arrangerar friluftsbio i Centennial Park. Jag har varit sugen att testa ett bra tag men det har av olika anledningar inte blivit av. Oftast pga att biljetterna brukar gå åt som smör i solsken.

Tyvärr överraskades vi av en regnskur lagom till förtexterna och filmen var verkligen inte den bästa men i övrigt var det en trevlig upplevelse. Om ett par veckor visas den gamla musikklassikern "The Commitments" så då ska vi nog ge det ytterligare en chans.

The Grinch

Frukost, 4:e Advent, någonstans i södra Sydney:

J: What´s that horrible noise?!?
N: It´s the ending of "Mer Jul" - A modern swedish christmas carol.
J: Sounds terrible!
N: I love it!
J: Can you turn it off, please?