Alla andra somrar utom just den här så är det på tok för hett att göra något ansträngande. Från december till februari är det därför lågsäsong för all sport med undantag för tennisen under Australian Open. Nu när tv-utbudet och tidskillnaden har gjort det i stort sett omöjligt för mig att som tidigare följa skidor, slalom, skidskytte och ishockey under den här delen av året så är det ju självklart välkommet med en tuff och primitiv bollsport att engagera sig i.
Det har förstås funnits cricket att följa nästan dagligen, men det bär emot att sortera in det i kategorin "sport". Det man kan aktivera sig med under australiensk högsommar - dessutom iklädd stickad tröja - utan att riskera solsting eller uttorkning tycker inte jag är ansträngande nog att kallas sport. Fritidsintresse, eller hobby kan jag gå med på, ihop med brännboll, bridge, schack och krocket, men knappast sport.
Det lustiga är att denna förströelse väcker så starka känslor hos vuxna män att det inte var långt ifrån regelrätt krig mellan Australien och Indien efter en landskap tidigare i somras. Det är ungefär som om 2 deltagare i krocket, eller kanske curling, rök ihop och började kalla varandra obsceniteter kryddade med hot om våld! Det hade varit en sak om det hade inträffat på husvagnscampingen efter lite för många pilsner, men påhejade av en hel nation?!? Lyckligtvis så bloggar jag på svenska - annars skulle jag antagligen behöva leta efter ett nytt hemland nu...
Man undrar ju hur det kommer sig: Cricket kan ju knappast vara något för dom som söker efter action. Det händer i stort sett ingenting och så håller det på i flera dagar. Och när eländet äntligen tar slut så börjar dom om igen. Någon har vunnit med siffror ungefär nå't i stil med 217 - 7 och då har det ändå varit otrooligt dramatiskt.
Författaren Bill Bryson, som ofta håller mig sällskap på tåget till och från jobbet, anser att följa en cricketmatch är som att: "listening to two men sitting in a rowboat on a large, placid lake on a day when the fish aren't biting; it's like having a nap without losing consciousness. It actually helps not to know quite what's going on. In such a rarefied world of contentment and inactivity, comprehension would become a distraction."
Nu förstår ni kanske lite bättre varför det ska bli en ren fröjd att återigen kunna följa 15 + 15 skogstokiga neandertalare som jagar en nästan rund boll som om det gällde liv eller död.
Go Waratah's!!
