Going troppo

Idag ska det bli 36 grader och eftermiddagsskurar. Ungefär 100% luftfuktighet. Det är redan 28 grader och riktigt klibbigt.

Man får andas in försiktigt så att man inte får en kallsup.

Jervis Bay

Tillbaka igen efter en utflykt till Jervis Bay, ca 1,5 h soderut langs med kusten. Det var ett tag sen vi hade tid for upptacktsresor och den har turen har bokats och skjutits upp flera ganger innan det da antligen blev av. Vi var egentligen tillbaka redan i sondags men jag hade lyckats koppla av och varva ner sa mycket att det har tagit nastan hela veckan att fa fart igen.



Vi hyrde en liten stuga i Huskisson, 100 m fran havet och trots att det bara hunnit bli 19 grader i vattnet sa borjade jag dagarna med ett dopp i havet. Det har blivit lite av ett signum att "svensken" ska bada trots att Australiens bortskamda strandraggare fortfarande ligger i vinteride. Ar man uppvaxt vid Frykens sodra strand sa ar man ju van att bada sa fort pimpelfiskarna har tagit sommarledigt. Jag hade med snorklingsprylarna jag fatt i julklapp men det var nog lite val optimistiskt sahar pa varkanten.



Det fanns ju annat att gora i Jervis Bay an bara sola och bada, bl a en imponerande nationalpark med fantastisk natur. Vi hann knappt ur bilen innan J snubblade over en Echidna (jag tror att det svenska namnet ar "myrpiggsvin). Det ar en lustig liten krabat som paminner om en igelkott, forutom att den ar stor som en sack potatis. Som vanligt nar det galler den inhemska faunan var jag barnsligt fortjust men den har mobila naldynan hade sa att saga taggarna utat. Vi knatade vidare till en gammal fyrruin som var i bruk ungefar fram till forra sekelskiftet. En anslagstavla med svartvita fotografier vittnade om ett tufft liv for fyrvaktaren med familj. Det kan inte ha varit en dans pa rosor for en engelsk familj ikladd tweedkostym med tillhorande hog hatt. Fullstandigt isolerade och i konstant kamp med den frammande vildmarken och vadrets makter har i civilisationens absoluta utkanter. Skeppsbrott, tsunamis och hajattacker var bara nagra av punkterna pa den langa listan med dodsorsaker. Allt ar sa mycket enklare idag.



Pa vagen tillbaka till bilen korsade vi vag med nagra kangurus. Man tycker kanske att jag borde vara van vid det har laget men jag fascineras alltid av dessa studsande nationalsymboler.

Vi valde att sta over valsafarin den har gangen. Tyvarr, eftersom dom tydligen fick se 9 valar forutom den fasta kolonin med delfiner som haller till i omradet. Tur att det ar nara nog att atervanda, kanske redan efter jul. En pubrunda fick det i alla fall bli, och ett besok pa Hyams Beach som enligt Guiness Rekordbok har den vitaste sanden i varlden. Valdigt vit var den i alla fall.

Val utvilade atervande vi till Sydney redo for en ny arbetsvecka.

Helgen som gick...

Nu kommer det nog att bli lite glest mellan blogginlaggen ibland. Utomhussasongen har ju dragit igang pa allvar har nu sa det blir inte sa mycket bloggande inomhus i godan ro. Den har helgen var det perfekta vaderforhallanden, varm och skont utan att vara for hett. Den mesta tiden fixade jag med blandade smasysslor i tradgarden. Det ar valkommet med frisk luft och kroppsarbete nar man fordriver mesta delen av arbetsveckan i en kontorstol.

Pa sondagens morgon knackade grannen pa och vi tog en liten tur i Royal National Park. Min nya kompis Russell hade lovat att visa mig sin promenadrunda och den borjade egentligen redan pa andra sidan vagen dar vi bor. Stigen foljde en å med trappliknande vattenfall och stillastaende djuphalor som avloste varandra. Ingen fisk tyvarr men nar det blir varmare finns det tydligen god chans (eller risk?) att stota pa meterstora odlor som ligger och solar sig pa klipporna. Av det sag vi inget den har gangen, och jag tror att vi ligger lite lagt med det tills jag fatt mojlighet att visa rundan for J...

Ravinsluttningarna visade upp manga olika inhemska vaxter, bl a min lokala favorit - den maktiga och fulsnygga Gymea Lily, aven kand som Giant Lily eller Spear Lily. Den har en palmliknande, oansenlig bas men skjuter upp en ensam stam pa upp till 8 meter med en stor, knallrod blomma i toppen. Den ar typisk for Sydneys strandzon och vaxer lite har och var i tradgardarna runt omkring - vi har ett stort blommande exemplar pa framsidan men en lite blygare variant pa baksidan med enbart blad. Det tar ungefar 7 ar tills dom blommar forsta gangen sa vi far halla tummarna for full jackpot nasta år.

En Gymea Lily fran President Avenue

Var morgonpromenad tog ungefar en timme men da inkluderar det manga pausar for nyfikna fragor fran en storogd svensk. Allt oftare kanns det som om Australien blivit vardag och det ar allt farre foreteelser i narmiljon som overraskar. Daremellan far man sadana har exotiska upplevelser och man forvandlas snabbt till en fragvis 4-aring igen. Nasta gang ska jag ta med kameran!

Keep up with the lingo, mate

Äntligen är jag inte mest amerikansk på jobbet! Man får ju tåla en del här om man inte säger "mate", "fair dinkum" och "no'rries" i varannan mening. Speciellt när man jobbar med Queenslanders.

Det är slut på det nu.

Vi har anställt en tjej från Texas för att sköta bibliotek och arkiv och hon pratar exakt som J.R Ewing. Min hollywood-inspirerade engelska höjer inga ögonbryn längre.

Varning för vädersnack!

Jag följer några andra svenskspråkiga australienbloggar. De flesta skriver om vädret i var och vartannat inlägg. Det blir nog lätt så - vädret är ju ett populärt samtalsämne för oss svenskar som är vana att vara så väderberoende. Det är väl också den mest markanta skillnaden mellan Australien och Sverige. Ibland blir det bittra kommentarer om att det är dags att byta bloggämne och ibland är det lite mera drömmande medhåll med en sorts unnande positiv avundsjuka. Typiskt nog börjar de allra flesta telefonsamtalen från Sverige med just frågor om hur vädret är och hur mycket klockan är...

Idag kan jag garantera att åtminstone en väderbiten gentleman i Karlstadtrakten kommer att läsa mitt inlägg med stort intresse. Välkommen pappsen - This one's for you!

Här i Australien spelar inte väderrapporten så stor roll. Kvällsnyheternas väderkarta visar bara temperaturen för 7-8 platser spridda över hela kontinenten och oftast med en leende sol bredvid. Någon prognos bortom morgondagen ser man sällan. Nästan året runt ligger temperaturen mellan 18 och 28 grader och regnar gör det sällan mer än en dag i taget. Det är troligtvis därför man så sällan kallpratar om vädret, såvida inte det är storm på gång eller när det finns risk för att kvicksilvret ska bubbla upp över 40 grader.

Jag har ju inte hunnit uppleva så många årstidsväxlingar än men hittills är nog våren och hösten mina favoriter.

- Vintern var helt ok förutom de kallaste vinternätterna då frånvaron av isolering kunde göra att det blev ganska rått inomhus, speciellt på morgnarna. Dessutom blev det mörkt lite väl tidigt.

- Sommaren är ju som bekant både lång och varm. Jag som inte har tillräckligt med ro i kroppen för en heldag på stranden trivs bättre när man åtminstone kan hämta in posten utan att bli blöt på ryggen. Jag förstår att sådana lyxproblem kan sticka i ögonen om man är i början på det nordiska vinterhalvåret så nu pratar vi inte mer om det.

Just nu är det vår även om vi hade ett par dagar över 30 grader förra veckan. Lite som en förvarning av vad som kommer. Det är några grader över de 20 nu och växlande molninghet. Hög tid för vårbestyr i trädgården och idag har jag lovat att timra ihop ett trädgårdsland till Mrs N. Hon har kommit igång riktigt i odlartagen med tomater, örter och chilifrukter och det gäller att smida medans järnet är varmt.

Ur led är tiden

Trots att det redan är onsdag har jag inte kommit i fas med den här veckan än. Dels ställde vi fram klockan en timme i lördags till sommartid och dessutom hade vi en ledig dag i måndags. Jag som fortfarande kämpar med att oktober är en sommarmånad nuförtiden är förstås mer vilsen än vanligt och så fortsätter det nog tills det blir dax för helg igen.

Rugby League Grand Final 2008

Så värst mycket mera aussie än jag var i söndags vet jag inte om man kan vara, eller bör bli. Lite av en kliché faktiskt. Där stod jag vid BBq:n och grillade "snags" i thongs (badtofflor), rugbytröja och en präktig bonnabränna i väntan på att årets rugbyfinal skulle dra igång. I närmaste gumtree satt 2 kakaduor och skränade och på trappen satt min pratglade svåger med en iskall VB i näven och sa "mate" i varannan mening.

Mina sportproppade bloggläsare undrar förstås hur det gick i matchen: Manly Sea Eagles fick revansch på Melbourne Storm med en jordskredsseger - 40-0 och nu blir det idrottslig öken med bara cricket på programmet tills den värsta hettan avtar lite någon gång i mars. Tänk den som hade en biljett till Löfbergs Lila Arena i mellandagarna...

7 månader senare

Igår var vi på en lustig tillställning. Vår bröllopsarrangör hade samlat 300 par som gift sig under året och bjöd på 3-rätters middag mitt i veckan. Vi är ju inte dom som är dom och det blev ett hyfsat partaj.

Märkligt bara med en hel balsal full av människor vars enda gemensamma nämnare var att vi hade gift oss under det gångna året. På 4 stora filmdukar rullade under hela kvällen ett bildspel med inskickade bröllopsbilder. Ganska overkill. Gissa vilket samtalsämne som dominerade.

Vi hamnade vid ett bord med en salig blandning: Ett par som var med i flottan (jag kunde inte låta bli att stumnynna på "In the navy" med The Village People), 2 asiatiska par där alla 4 var revisorer, hade samma kostym och samma Buddy Holly-glasögon (och varav åtminstone det ena paret hade haft över 250 bröllopsgäster) och sist men inte minst ett par som verkade nästan helt normala, förutom att dom hade beställt bröllopsfoton för 7,000 dollars.

Det här med att knalla till prästen ter sig ganska överspänt i Australien, eller om det kanske är ett storstadsfenomen? Fjärran från den lagomsvenska metoden med bjudsprit på hembygdsgården och den kusin som har dyrast kamera får ta hand om fotograferandet... På gott och ont kanske, men det är onekligen big business för alla inblandade.

För att inte prata om status och stress...