Vi möts igen

Lördag morgon och en begynnande förkylning sitter som en avocadokärna i halsen. Hade redan planer på att besöka en Home Show i Sutherland så det var bäst att masa sig upp. Villamässa låter bättre - Home Show låter... showigt. Bara 3 veckor kvar tills vi får nycklarna så det är ju hög tid att spana in utbudet och kanske snappa upp ett och annat tips.

Massvis med folk! Det hade jag inte räknat med. Hade väntat mig de närmast sörjande men här vankades det folkfest! Det är ju i och för sig den tiden på året här med våren som står för dörren. Dessutom är ju antalet och andelen husägare här mycket större/högre.

Jag hamstrade visitkort och broschyrer i en dryg timme innan jag tröttnade på trängseln och letade upp närmaste utgång. Trampar rakt ut i det lokala mini-zoo:t! Öga mot öga med söta lilla Matilda från Featherdale! Det var nästan ett år sen sist. Tillsammans med en liten känguru och en uggleliknande liten fuling till fågel var hon villamässans barnvänliga dragplåster, men mitt ibland alla 4-åringarna var det, som vanligt när det gäller Australiens udda djurliv, antagligen jag som var mest förtjust. Näbbdjur, kängurur, wombats och koalor - det spelar inte så stor roll. Jag är helt enkelt enormt lättflörtad.

Efter en sväng via grilltältet begav jag mig hemåt med ett nöjt flin.

"En öl" är pluralis

Helgen började bra med "en öl" efter jobbet. Vi brukar göra så lite då och då, jag och några jobbarkompisar. Trevlig ovana tycker jag. Hamnade till slut på en sluten tillställning nere i The Rocks. Mingelfest med jurister är väl inte direkt min hemmaplan så jag höll en låg profil.

Eftersom min svada är något begränsad när det gäller New South Wales' företagsjuridik - eller skvallret från förra personalfesten också för den delen - fick jag hitta andra gemensamma nämnare.
Prövade lite tafatt med att prata rugby. Det brukar ju vara ett säkert kort men det funkade inte alls lika bra som vanligt. Det var andra sporter som segling, cricket och rodd som dom har människorna gick igång på. Inte direkt vad jag brinner för men alltid lär man sig något.
Kanske kunde jag äntligen lära mig att uppskatta cricket?

Nej, inte den här gången...
...heller.

Efter en stunds kallprat kom det fram att de flesta inte alls var uppväxta på de finare adresserna på Sydneys Northern Beaches utan snarare kom från någon obskyr liten håla ute i Australiens enorma inland, och då hade vi genast lite mer gemensamt. Min nästa utflykt måste bli en biltur ut i glesbygden - där de flesta tätorterna får vilken värmländsk bruksort som helst att framstå som rena metropolen!

Att jag inte pratar samma dialekt som Sydneyborna märker de flesta ganska direkt men sen verkar det som om det blir klurigare. Kanske p g a att man inte är blond som ju ALLA svenskar är. Eller hur.
Amerikansk härkomst är nog fortfarande den vanligaste gissningen (alla hollywoodfilmer och amerikanska tv-serier har satt sina spår), men Kanada blir allt vanligare. Irland, Nya Zeeland, Holland, Tyskland och naturligtvis övriga nordiska länder får man ocksa höra. Det är intressant med språk. Undrar om man kommer att plocka upp den australienska språkmelodin med tiden eller om man redan är för gammal för det.

Hade i alla fall förstånd (och rutin) nog att ta tåget hem i vettig tid (på min första svensexa fick jag vänta på det första morgontåget...) så den här gången jag var väl hemma strax efter 1.

Jättesent.

Man är verkligen inte 18 längre...

OS-funderingar

Det har varit ett jobbigt arbetsklimat ett par veckor. Inte för att det har varit mer att göra eller knivigare uppdrag, utan pga av att det pågår ett OS. Jag har ju bloggat tidigare om hur sportgalna australiensarna är. Som kontorets ende utböling - sånär som på en halvgrek - så är det omöjligt att hävda sig när mina medarbetare går och gottar sig åt de olympiska framgångarna. Australien är helt enkelt enormt ofattbart tokgrymma när det gäller sport! Och dom drar sig inte för att påminna mig om detta med jämna mellanrum, allteftersom deras landsmän vinner medaljer i tid och otid.

Trots den allmänna uppfattningen bor det faktiskt bara ca 20 miljoner i Australien. Lite mer än dubbla Sverige alltså, eller ungefär lika många som i Skandinavien totalt. Trots det har man redan plockat hem 35 medaljer (varav 11 guld) och pendlar mellan 3:e och 5:e plats i totala medaljligan. Jag är imponerad!
Om man försöker roa sig med att räkna medaljer per folkmängd lär det inte finnas något land i världen som kommer i närheten. Jämför till exempel med Sveriges ynka 3 medaljer.

Resultatet är ännu mer anmärkningsvärt eftersom det inte ens har gått särskilt bra i år - Australiens simmargrabbar tog exempelvis inte en enda guldmedalj och det är historiskt sett ett riktigt fiasko. Jag har funderat en del på vad det är som gör Australien så oerhört framgångsrika men jag har inget bra svar. Inhemsk massmedia tjatar om "The Olympic Spirit" och "The Green & Gold" men övriga nationers deltagare lär väl vara lika taggade och sugna på medaljer...

Damernas 100 meter häck ser jag som ett talande exempel på skillnaden mellan de blågula och de guldågröna i Beijing 2008. Vi hade ett av våra starkaste kort i den grenen och en någorlunda "säker" pallplacering, i alla fall under någotsånär normala omständigheter. Vi vet ju alla hur det gick. I andra semifinalen representeras Australien av en rookie, en se-och-lära-deltagare som drömmer om en plats i finalen. Naturligtvis lyckas hon uppfylla sitt mål och väl där kniper hon en silvermedalj. Detta är tyvärr ingen enskild händelse. Svenskarna tycks underprestera i alla lägen när det verkligen gäller samtidigt som australiensarna bärgar medaljer där det knappt ens fanns en halvchans.

Nehej, man får väl se fram emot vinter-OS 2010, då är det minsann ombytta roller...eller?

The Dark Knight

Det är inte alls lika intressant att följa OS när man går miste om den svenska specialbevakningen. Det enda blågula inslaget jag har sett från OS hittills är den stackars cyklisten som vurpade och sista kvarten av damfotbollens plattmatch mot... var det Japan? Inte så mycket att skriva hem om alltså. Australiensarna skyfflar ju hem medaljer i tid och otid, speciellt i simningen så jag var lite mätt på the green & gold och bestämde mig för att ta en paus i TV-tittandet. J har bestämt sig för att uppgradera sin utbildning och pluggar på halvtid så inte mycket sällskap att hoppas på där heller. 4 veckors väntetid tills vi får tillgång till nya huset gör mig rastlös och i behov av sysselsättning.
Det fick bli en biokväll.

Jag tror att det var andra gången någonsin som jag gick på bio själv - det är ju av någon anledning en social grej men det var faktiskt ganska skönt. Det fick bli "The Dark Knight" med Batman och en Joker i högform.

Heath Ledgers hyllade insats i det som kom att bli hans sista film har väl inte undgått någon. Australiensarna älskar sina hollywoodstjärnor och det har ju blivit några genom åren (Gibson, Kidman, Crowe, Jackman mfl). Ledgers bortgång tidigare i år har fått folk att gå man ur huse för att se den senaste Batmanrullen. Många tror att han kommer att tilldelas en postum Oscar för sin tolkning av The Joker så jag stövlade in i salongen med en viss skepsis.
Det visade sig vara obefogat. The Joker fullständigt dominerade varje scen han var med i. Även om filmen i sig var i längsta laget och storyn inte riktigt gick ihop överallt så var slutresultatet en väldigt bra film. Det var en lyckad afton och jag lyckades förtränga mina husplaner för en stund.

Egen härd är guld värd

Vi har köpt ett litet hus! Har ju kikat efter något eget ett tag men inte hittat nåt som vi båda fastnat för, men så plötsligt rasslade det till och då gick det hela väldigt fort. Lördagar är ju den stora dagen för mäklarna som har öppet hus och vi var egentligen i första hand på spaning efter ett radhus men sa blev vi förförda av den här charmiga lilla juvelen med sina blanka trägolv och sin ljusa interiör. Förra veckan skrev vi under kontraktet och om en månad flyttar vi in.



Ett ljusgult trähus i södra Sydney med en öppen spis, 3 sovrum, trägolv och ett klätterträd. Stor tomt (nåja, jämfört med Sydneys vanliga frimärksstora bakgårdar i alla fall) och med ganska många år på nacken men hyfsat nära till beachen och med The Royal National Park alldeles runt hörnet. Huset i sig påminner en hel del om en svensk sommarstuga men å andra sidan har vi ju inte många frostnätter här per sekel.

Självklart massor med potentiella projekt att sätta tänderna i. I och för sig inga direkt akuta renoveringsbehov men det blir knappast några slappa helger i hängmattan på ett tag. När väl dom första smågrejerna har åtgärdats så blir nog det första projektet ett ordentligt trädäck, förhoppningsvis färdigt lagom till sommaren. Perfect for VB's & kanga-bangas*!
Det finns väl en viss risk att "Å andra sidan" blir en Ernst/Timell-blogg ett tag framöver...

Är otroligt rastlös och sugen på att komma igång och läser allt om hus & trädgård som kommer i min väg just nu. Det är ju i vissa fall en betydande skillnad mot de förhållanden som man är van hemifrån, inte minst när det gäller isolering, ventilation och odlingszoner. Det ska bli enormt skönt att fixa och dona med sitt eget lilla sommartorp , även om det i och för sig inte har gått någon nöd på oss i var nuvarande lägenhet heller.

Välkommen på hembesök, med eller utan hammare!


*kanga-banga = grillad kängurukorv