Här går det undan!

Uppe innan tuppen imorse för att följa Socceroos tappra sorti. 04.00 är ju lite tidigare än vanligt så jag såg till att komma i säng hyfsat tidigt kvällen innan. Såg faktiskt ut som det skulle gå vägen ett tag men målskillnaden man drogs med från öppningsmatchen mot tyskarna blev övermäktig.

Efter matchen slog jag över till morgonnyheterna och fick veta att vi snart skulle ha en ny statsminister i det här landet. Politiken är ibland väldigt annorlunda än den man är van hemifrån. Mona Sahlin mfl kan ju gå och dras med dåliga opinionssiffror i flera år men här har man inte samma tålamod. Efter någon månad med motvind för Kevin Rudd tröttnade Labourpartiet och imorse röstade man fram Julia Gillard som Australiens första kvinnliga premiärminister.

Jag ska inte påstå att jag har särskilt bra koll på Australiens inrikespolitik men jag är ändå förvånad att man hade så bråttom att sparka Rudd med mindre än ett år kvar till nästa val. Speciellt efter att Australien klarade sig såpass torrskodda genom den senaste internationella lågkonjunkturen. Har ingen aning vad det här partiledarbytet kan förväntas få för konsekvenser, varken på lång eller kort sikt.

Att se på fotboll

Det är strax efter midnatt, lördag 19 juni. Australiens andra match i fotbolls-VM. Mot Ghana.
Jenny på ena sidan, grannen på den andra. Nu gäller det.

Socceroos har öppnat turneringen med en 0-4-flopp mot tyskarna. Spänningen är olidlig där vi sitter i soffan, ihopkurade under våra fleecefiltar i ulltofflor och flanellpyjamas. Husen här är ju inte byggda för nattkylan vintertid. Vanliga nätter knyter vi oss väl nerbäddade under värmeslingor. Men det här är ingen vanlig natt. Australiensare är, som jag har nämnt förut, totalt sporttokiga och dessutom väldigt fosterländska, så där sitter vi i soffan, tappert trotsande den relativa vinterkölden (+12 grader...).

Det börjar bra med ett tidigt ledningsmål och med ett spelövertag som lovar mera. 25 minuter in inträffar den omdiskuterade utvisningssituationen, räddning på mållinjen, straff och rött kort. Bredvid mig i soffan hoppar man upp och ner i protest, ropar skandal och bannar domaren. Jag följer dramat med ett någorlunda behärskat lugn. Till skillnad från mina soffkollegor har jag ju sett "europeisk" fotboll förut och inser att domaren faktiskt inte är alldeles ute och cyklar den här gången. Jag har ju dessutom haft en hel barndom på mig att vänja mig vid att filmning, maskning och lättpåverkade domare tyvärr är en del av den här sporten numera, så det är inte mycket som kan få mig att tappa fattningen när jag ser på fotboll. 
 
Det hjälper ju inte de självutnämnda experterna på vardera sidan om mig. De är fortfarande inte immuna mot det här skådespelet. Den här varianten på fotboll når ju bara förstasidorna här vart 4:e år och om inte FIFA något åt de svartaste rubrikerna från årets turnering så förblir det nog så.

Jenny går och lägger sig efter 60 minuter. Grannen och jag hoppas in i det sista på ett litet mirakel men det vill sig inte riktigt den här gången. Grannen har massa frågor, bl a varför det inte blir frispark när man avsiktligt sparkar upp bollen på läktaren, varför bara en spelare i varje lag får ta bollen med händerna och varför man inte gör målburen större så det blir fler mål. Och så vidare. Några av frågorna har jag inget bra svar på.
 
Australien avslutar ändå matchen på ett hedervärt sätt. Man skulle ha behövt göra ytterligare ett eller ett par mål för att ha riktigt bra häng på vidare avancemang men det är ju uppförsbacke med bara 10 spelare. Trots all en godkänd insats och med en rejäl skopa flyt i sista omgången kan man ändå överleva gruppspelet.

Imorgon bitti 04.30 är det avgörande match mot Serbien. Har inte bestämt om det blir till att ställa väckarklockan igen.