Jag vet att jag redan borde ha skrivit nagot om allt det ohyggliga som pagar strax nordost om Melbourne, men jag har haft svart att forma det i ord. Varje morgon och under ett par timmar av nyhetsblocket varje kvall fylls TV-sandningarna av bilder pa familjer vars hela liv bokstavligen har gatt upp i rok. Det ar tarar, kramar och tomma blickar mot horisonten. Flygbilder visar vad som en gang var lantlig idyll och det ar svart att fatta hur de drabbade ska kunna hitta en framtid bortom de forkolnade husgrunderna.
Den stora skillnaden jamfort med de tidigare brander som faktiskt rasar varje sommar ar det stora antalet doda den har gangen. Det senaste budet var 181 men det kommer nog att stiga en del innan man har rotat fardigt i ruinerna. Stora skogsbrander hander nastan varje ar och den senaste riktigt omfattande branden drabbade Canberra under 2003. Pa min forsta Oz-resa 2004 akte vi upp till en TV-mast i Canberra dar man kunde se den brandens utbredning och de bostadsomraden som brunnit upp (eller ned) och det gav en ordentlig tankestallare. Brandrisken har ar evigt narvarande och en betydande del av australiensarnas vardag.
Men det ar som ar sa otroligt positivt mitt i all misaren ar hur folk tar hand om varandra och vilken styrka det kan finnas hos en familj som precis har forlorat allt. Det ar ett javlar annamma och det ar forvanansvart fa som ar sa handlingsforlamade som i alla fall jag sjalv tror att jag hade varit i en liknande situation. Det ar fel att pasta att det ar "business as usual" idag men det ar langt ifran sa pessimistiskt som man forvantar sig och det kryllar av vardagshjaltar.
Nagra andra svenska bloggar fran Australien som jag foljer har forsokt skildra stamningen runt katastrofen i Victoria och i samtliga fall slutar det med en kommentarstorm fran trogna lasare som chockas over hur hjartlost och avtrubbat det australienska folket framstalls, ur ett svenskt perspektiv. Det verkar utsiktslost att forsoka formedla den kanslan som infinner sig har pa plats, dvs utanfor det direkt drabbade omradet sa jag later bli. Men de reagerar lite annorlunda pa naturkatastrofer har nere, den saken ar klar...
Under tiden forsoker invanarna i Kinglake, Marysville, Narbethong och Strathewen hitta nagon sorts framtid i askan av det som tidigare var deras hus och hem.
