da'n före doppareda'n

Resan till Sverige gick bra och nu har jag äntligen börjat komma tillrätta. Drog på mig en snuva på vägen men även den har börjat ge med sig. Har hunnit med ett mastigt julbord, klä granen och återanpassa mig till högertrafik så det har varit fullt upp!

Att flyga med Etihad var en udda upplevelse. Servicen och tekniken var alldeles prima och minst lika bra som Thai och Singapore Airlines. Tyvärr tog det lite längre än vad som var bekvämt: 15 timmar till Dubai och därefter 7 till Paris innan det fick bli hederliga gamla SAS till Arlanda. Mellanlandningen var lustig: 4 timmar mitt i natten på en flygplats som var som hämtad ur StarWars - både arkitektoniskt och framför allt blandningen med brokiga typer. Allt från småländska backpackers och viktorianska överklassbritter till västerländska businessmän och araber i pyjamas. Helt klart ett färgglatt minne.

Nu är det uppsittarkväll och tack vare att det är mörkt sedan ett par timmar tillbaka redan nu vi 18-tiden känns det som det nästan är läggdags. Nu ska jag vänta in julafton, kanske med lite mera glögg och knäck. Man får ju passa på att bunkra upp med minnen för nästa år blir det nog till att fira på södra halvklotet igen.

God Jul!

Tomten

Tisdag eftermiddag och ganska segt. Tiden står stilla och kontoret är nästan tomt. Endast jag är vaken - ett litet tag till i alla fall...

I lurarna på resan

9 dagar tills jag flyger norrut. 25 timmar i ett flygplan.

Jag har börjat fundera på vad jag ska ladda min mp3-spelare med men jag har kört fast. Det bör vara en bra blandning med lite bakgrundsmusik, lite vanlig hederlig gitarrpop och dessutom någon riktig käftsmäll som får adrenalinet att pumpa.

Kom med förslag please - Jag lovar att testa allt!

Finstilt: Utom dansband, Celine Dion & DiLeva

Go'morron Sverige!

Hoppas ni har sovit gott. Foto från farstukvisten, kvart över 7 i morse.

Ha en bra dag!

Carpe Diem

Idag har jag levt i nuet.

Glatt mig åt det lilla.

Tacklat måndagsmorgonen med ett leende.

Det började bra. Trots att jag inte hann med mitt vanliga tåg i morse. Jag fick ta till nödfallståget. Det som går en kvart senare men ändå bara försenar mig med 5 minuter. Man får förstås gå lite snabbare till sin arbetsplats och muttra något om försenat tåg men då är det ingen som reagerar. Detta är en intern vedertagen sanning på jobbet. Så länge man kan skylla på CityRail så kan man komma undan med det mesta. Det tog mig ett litet tag att plocka upp denna sydneyexercis men nu har jag minsann lärt mig hur det fungerar...

Jag gillar inte nödfallståget. Mycket för att alla medpassagerare är på samma dåliga humor. Dom (vi) är ju alla en samling förlorare som egentligen borde varit med på förra tåget, men nu får klara sig utan morgonkaffet. Men den främsta orsaken till att jag undviker 08.21-tåget är att man alltid får stå. Det är fullt redan när det rullar in på perrongen och man får börja dagen med 30 minuter boskapstransport på stående fot, med näsan i någons armhåla och förpassad till en del av kupén där det saknas air condition, eller ens möjligheten att öppna ett fönster.

Jag brukar hinna med 08.09. Den är lite långsammare men flyter som en amazonaskanot genom den gröna villamattan, knappt ens halvfull med halvsovande pendlare.

Men tillbaka till nödfallståget. Imorse var det dessbättre en helt annan stämning ombord: Skolbarnen har gått på jul/sommar-lov och det innebär även att många småbarnsföräldrar har tagit ledigt för sovmorgon och därefter en dag på zoo eller stranden. Jag kunde med lätthet kamma hem en sittplats med benutrymme. Voila'! Ska det vara så har bekvämt ända till efter nyår så ångrar jag nästan att jag har tagit ledigt.

Fast bara nästan förstås.

När jag då äntligen (för idag skulle det bli en sån bra dag) kom till jobbet visade det sig att julefriden även lagt sig över arbetsschemat. Jag hann svara på gamla emails, komma ikapp med gamla grejer och redan vid lunch var jag nästan redo för min 3-veckors julsemester. Trots att det är nästan 2 veckor dit.

Dags för lunch och en hel timmes vardagslyx. Puben på hörnet direktsänder den amerikanska fotbollens söndagsomgång och trots att det är i början av december kan jag sitta utomhus i bara skjortärmarna, mumsa i mig lunch och träffa pratglada likasinnade samtidigt som jag följer andra halvlek.

Nu är jag tillbaka vid mitt skrivbord, med 2 timmar kvar av måndagen och därefter bara 8 arbetsdagar kvar tills jag lyfter mot nordligare breddgrader.

Nästa år...

Det här verkar ju lovande!

En tragisk tankeställare i advent

Bankbesök på lunchen och jag följer den myllrande folkströmmen ner mot Martin Place. På vägen suckas det kollektivt åt en uteliggare som har somnat raklång på trottoaren och tvingar stressade kostymer till en kort omväg. Den skäggige mannen har smala ben utan strumpor och ett omaka par trasiga gympadojor. Mycket mer hinner jag inte notera.

På tillbakavägen ser jag ambulansen. En rörmokare som hade ett ärende i den blockerade portuppgången har tydligen ringt SOS Alarm och precis när jag passerar drar ambulanspersonalen upp blixtlåset på den svarta säcken. Jag sväljer skamset och undrar tyst hur länge han fått ligga där på gatan, utan att ens en enda av alla passerande tagit någon notis...

Även Sydney kan ibland kännas isande kallt.

Bara 10 minuter till...

Bensinen kostar nu under 1 Au$ - dvs ca 5,30 kr - och jag kan inte låta bli att skaka på huvudet när jag passerar macken. För bara några månader sedan kostade en liter bensin en bit över 1,50$.

Under samma tid har räntan på bolån kapats med åtskilliga procent och för ett hushåll med det typiska genomsnittslånet på 350.000 $ har levnadskostnaden per månad minskat med ca 700 $.

20 miljoner australiensare väntar med spänning på om det vankas lågkonjunktur eller inte.

Om några dagar vet vi.

Tills dess håller Australien andan.

En konstpaus i vardagen

Idag är det en seg eftermiddag. Dom kommer inte så ofta men när dom kommer så gör dom det med besked. Klockan är 16.04, kom tillbaka från lunch för knappt 2 timmar sedan men jag skulle kunna svära på att det var 2 dagar sedan. Egentligen borde jag plöja igenom en ganska stadig bunt med text men jag har vissa koncentrationssvårigheter. Tar en paus och bloggar lite, fyller på syre och inspiration och sedan back to work sista timmen. Hoppas att det funkar så.

Dessutom blev jag rejält förd bakom ljuset av väderflickan på frukost-tv i morse. Hon lovade 25 grader och halvklart, dvs en alldeles perfekt och behaglig arbetsdag i Sydney. Istället är det 34 grader och ordentligt klibbigt. När man lämnar kontorets kylda inomhusmiljö känns det som man gått vilse och hamnat i grossisttvätteriets torkrum med anläggningen på full effekt. Dryga 30 grader och stadsmiljö är ingen bekväm kombination och jag vill bara att klockan ska bli hemgång så att jag kan lämna den varma betongen bakom mig.

Kanske blir det ett sent dopp vid Cronulla Beach i kväll, kanske blir det bara något kallt att dricka på hemmaplan till ljudet av cikadornas aftonsymfoni. Under tiden sjunker solen hastigt bakom träden i The Royal National Park och kvar i mörkret dröjer bara en efterlängtad sval bris och löftet om en ny dag imorgon.