A train to nowhere...

Nyss tillbakakommen från en dagstur till Campbelltown i sydvästra utkanten av Sydney. Tågresan dit tog nästan 2 timmar. Väl där träffade jag en väldigt ostressad byråkrat och nu är vi alltså tillbaka på kontoret igen, jag och min mp3-spelare. Det är nästan dags att ta helg. Snart slut på vintern, idag är det 24 grader och blå himmel. Tuff dag, verkligen.

Fångad i en stormvind

Denna veckan har jag vaknat några nätter av att det har blåst något alldeles overkligt. Mer än 30 sekundmeter mitt i natten trots att det är hur lugnt och soligt som helst på dagarna. Antagligen någon typ av australienskt väderfenomen som jag inte känner till. Vinden dånar i trädkronorna på de enorma "gum trees" som får vårt hus att se ut som en liten skokartong. Jag pendlar mellan sömn och skräckblandad häpnad. Det är inte utan anledning som dessa träd med sina stora fallande grenar brukar kallas för "widowmakers" men även den här gången klarade de prövningen.

När det äntligen mojnar runt 6-tiden är det nästan ljust så jag tar en runda runt huset för att inventera skadorna men inte ett spår av nattens storm. Solen är på väg upp och fåglarna har vaknat. Hade det inte varit för att trädgårdsmöblerna kastats huller om buller över gräsmattan hade jag trott att det hela bara varit en (mar)dröm.

En fördel är förstås att spindlarna (inklusive nät) nu är som bortblåsta.

District 9 - i backspegeln

Filmen ja! Glömde ju att berätta vad jag tyckte om filmen! Bloggen har fått en del nytillkomna läsare sedan jag nämnde District 9 förra veckan och man vill ju inte göra någon besviken. Jag är ingen riktigt inbiten sci-fi-fantast själv även om det när det används rätt kan vara riktigt intressant. Till skillnad mot min bio-wingman, Mark, som nästan pratar flytande Klingon och kan rabbla fartygsbeteckningar från StarWars.

Men det här är inte en sån film. Det handlar inte om teknik och fjärran civilizationer utan istället om vad som egentligen pågår på den här planeten, i alla fall på sätt och vis. Det är en ovanlig film som istället för att följa i spåren på redan upptrampade UFO-klichéer tar ett rejält kliv framåt och lämnar säsongens tidigare bottennapp (bl a Transformers & Terminators) rejält på efterkälken, trots en bråkdel av produktionsbudgeten. Den bygger på en sydafrikansk kortfilm, Alive in Jo´burg, och utspelar sig alltså i en lite okonventionell miljö. Som väntat bra specialeffekter (Tack, Peter Jackson) och inte minst huvudrollsinnehavarens skådespelarinsatser imponerade.

Filmen vann nog mycket på att jag visste så litet om storyn på förhand så därför vill jag inte säga mer än såhär. En klart sevärd film i alla fall som självklart gör sig allra bäst på bio! 4 av 5 bumeranger.

Nästa film på bio blir antagligen Tyson - en dokumentär självbiografi om Mike Tysons uppgång och fall som visst ska vara riktigt bra.

Tjuvstart

När engelsmännen fick för sig att införliva den australienska kontinenten med resten av det Brittiska Samväldet hade man stora problem med hålla koll på södra halvklotets årstider och klimat. Därför bestämde man helt enkelt att följa almanackan så varje årstid i Australien varar alltid 3 månader. Oavsett dygnstemperaturer och klimat. Och detta lever kvar än idag. Exakt den 1:e september varje år är det alltså slut på vintern och vårens första dag. Jag har alltid tyckt att detta har varit sådär brittiskt verklighetsfrånvänt. Ungefär som när man försökte kartlägga hela den glödheta australienska vildmarken iklädd hög hatt, monokel och ullkostym.


Julstjärna i augusti

I söndags kom sommaren på besök. 28 grader brukar det inte vara under vintern - inte så långt söderut som i Sydney i alla fall. Det kom som en påminnelse om att det är snart slut på de ruggiga morgnarna för i år. Jag lyckades tillochmed baxa ut en frusen J för frukost i det gröna. Och om några få veckor har vi bytt ut värmeelementen mot bordsfläktar och börjar så smått förbereda oss på säsongens första värmebölja.

Brr!

Natten till söndag var den kallaste den här vintern, 5 grader! Brr! Trots att vi hade 6 pers över på middag och fullt med levande ljus var vi tvungna att köra värmeelementet med jämna mellanrum. Det blir lättare och lättare att motivera mig själv att gå vidare med projekt: golvisolering.

District 9

Jag hade inte hört så mycket som ett pip om filmen "District 9" men så vann jag biljetter till förhandsvisningen på måndag och efter att ha kollat in förhandsrapporterna så kan jag knappt bärga mig. Det är inte så ofta man längtar till måndag. Som grädde på moset tar jag med Mark som är en sci-fi-fantast av galaktiska proportioner! Återkommer på tisdag med rapport om förväntningarna infriades eller ej.

Sharks Park

På söndagen fick det bli säsongens första besök på Sharks hemmaplan. Lite dålig stil att det dröjde ända till 21:a omgången innan jag kom iväg men jag får skylla på att Sharks har spelat så dåligt i år, så även i söndags. 0-30 i baken mot Parramatta Eels men jag och grabbgänget hade trots det en härlig eftermiddag i solskenet på söderläktaren. Det känns som våren är på väg här nu.

Arrival Day

I lördags firade vi "Arrival Day", dvs årsdagen för ankomsten till mitt nya hemland. Det uppmärksammades med middag på Big John´s som är en av våra favoritrestauranger. Italiensk/Australiensk meny med pizza, pasta och skaldjur som specialitet. Alltid packat. Servicen är urkass men maten är fantastisk! Vi delade som traditionen bjuder på en enorm portion "Charcoal Grilled Baby Octopus" och det hela blev en mycket lyckad afton.